mawlogoswirlblack

Fantastiska idéer kommer alltid oanmälda

Hur lång tid tror du att det tar?
Frågan får hänga i luften en stund innan jag hunnit ta ett djupt andetag och tänkt en extra gång. Det naturliga för mig är att ge ett tidsoptimistiskt svar för att för sent inse att det är realistiskt med dubbla tiden. Allt som oftast glömmer jag alla oförutsedda element och händelser som kan dyka upp på vägen. Väder, tandläkarbesök, veckohandling, hämtning av barn, och en massa ”Mamma kan du...?”
Anar att jag i mitt kreativa rus på något mystiskt sätt regenererar till den person jag var som äldre tonåring. Det var en tid av kreativa äventyr i och kring bildhuset på Lunnevads folkhögsskola. Man blev uppmuntrad att prova annorlunda infallsvinkar, testa nya tekniker och fick otroligt bra feedback från mentorerna. I den natursköna miljön, promenerade vi i skogen, satt vid ån och skissade och paddlade kanadensare i densamma. 

Oräkneliga var de engagerade samtal där vi alla försökte tänka nytt och hitta vår egen stil i vårt skapande. Gränslöst tänkande och många skratt gav nya vänner och en energi att våga växa och utvecklas.

Minns att jag tillbringade rätt många timmar i fotolabbet där vi framkallade våra egna svartvita fotografier. Det var lika magiskt varje gång att se bilderna trollas fram, och när man lyckades få till någon ny effekt var man helnöjd. Det svåra var ju att göra samma bild exakt lika två gånger och att inte gömma bort tiden och livet utanför... De turer jag gjorde till Pizzeria Wiking berodde i övervägande delen av fallen på att jag återigen missat middagen i matsalen med några timmar...
 

"Summer fantasies" Vad längtar du efter allra mest, just nu? "Summer fantasies" Vad längtar du efter allra mest, just nu?

Nuförtiden har jag inte lyxen att kunna förlora mig i mitt skapande som då. Sällan kommer min inspiration när det finns tid att skapa. Grundregeln är ”Fantastiska idéer kommer aldrig föranmälda” . Därför skulle det vara toppen att ha en pausknapp för verkligheten när någon ny idé dimper ner i skallen.

För grejen är ju den, att jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv mot någon annans. Härlig familj med massor av egna kreativa idéer, stor trädgård med en enorm växtkraft och vänner som dyker upp när man minst anar det. Men, som sagt en pausknapp skulle sitta fint.

Inom oss alla tror jag att det finns en längtan att hinna med mer än vi gör. Jag känner ständigt att jag inte räcker till. Att många fler har det likadant är en klen tröst. 

Tror att det enda man kan göra är att försöka göra något för sin egen skull varje dag. Det behöver inte vara något stort, eller ta en lång stund. Bara unna sig något och vara lite smyganarkist mot allt det duktiga i alla ekorrhjulets normer. Man måste få ju känna sig som en människa ibland.  

”Ibland lämnar Fantomen Bengalis djungel och går på gatorna som en vanlig man” 

Nu förstår jag precis....

Kommentera gärna: