lite funderingar och vad som är på gång...

2017 > 02

Efter många veckor av förberedelser inför en utställning eller ett event är det viktigt att planera in en stund av återhämtning efteråt. Ofta får jag frågan om hur lång tid det tar för mig att måla en tavla. Svaret jag ger kan då bli lite mer omfattande än vad man väntat sig... 

Eftersom mycket av mitt skissande äger rum i mina tankar och löper paralllt med min vardag, är det en kreativ process som sällan har en början eller ett slut. Den fysiska skissen och det färdiga resultatet är därför produkten av en inre resa som inte är helt lätt att styra. I en perfekt tillrättalagd värld skulle jag bege mig till jobbet (i detta fall ateljén) på morgonen och genast påbörja min produktion. Efter halva dagen skulle jag ta mina 45 minuters lunch och helt enkelt tänka på annat. Sedan full fart framåt för att kl.17.00 checka ut och mycket nöjd bege mig hemåt. Ledig, med en lugn familj som är självgående och tacksamt äter en harmonisk middag med mig kl.18.00. Kvällen är öppen för fria aktiviteter fram till läggdags (för mig) kl.22.30. Lugn natt med lagom äventyrliga drömmar som avslutas med ett utvilat uppvaknande nästa dag kl.06.30. 
Otroligt...

Nja, man kan säga att verkligheten mer är såhär...
Vaknar kl.04.30 av någon anledning, kan inte somna om och hjärnan vaknar till. När övriga familjen sover (inklusive hundar och katt) befinner jag mig "på jobbet". Fantiserar, funderar, skissar och planerar. Till slut måste jag kliva upp och få tag i en penna och ett skissblock. skissar snabbt upp något. går och lägger mig, somnar, sover som en bebis fram till kl.06.30, snoozar till 06.45 och studsar upp för att väcka alla skolbarn, släppa ut hundarna, sätta på kaffet och styra upp dagen. 

Puh!
När den älskade familjen kommit hemifrån för dagens uppgifter återvänder jag hem för att samla ihop mig och åter hitta fokus. Häller upp den andra kaffekoppen för dagen, studerar min tidigare gjorda skiss och försöker jobba vidare. Det går sådär... Går till köket och tar tredje koppen kaffe. går ut med hundarna, åker till ateljén, och kollar min fantastiska utsikt. 
Efter en halvtimme plockar jag fram en tidigare målad duk som ej är färdig. Tittar på den. Tittar på den igen. Målar över den och släpper loss... 
När jag tror att det är dags att ge upp så ser jag någonting som känns så rätt. Jag lägger på mer färg och hoppas att jag ska hinna tillräckligt klart för att inte tappa överföringen från min tankeskiss till målarduken. Hinna klart innan omvärlden gör sig påmind.
Jag målar och svarar inte när telefonen ringer. 
Så sitter den där, bilden som jag tänkt den, fast nästan lite bättre faktiskt. 

Tittar på telefonen och ser att det är dags att åka och samla ihop familjen... Åh, vad jag skulle vilja fortsätta måla klart, men det får bli imorgon, eller någon annan dag.
Jag plockar ihop och tar en snabb bild på tavlan med mobilkameran så att jag ändå kan fundera vidare på nästa steg, tillbaka i verkligheten.
Lämnar ateljén kl 16.10 och hämtar på fritids, sedan hem och laga middag, läxläsning, tvätt och allmänt vardagspyssel. Somnar ändå 22.30, ganska nöjd och hoppfull inför morgondagen.
Vaknar kl.06.30 nästa dag och inser att dagen är fullbokad med möten så det blev inget målande alls. 
 

Känner mig som en nykär tonåring som inte kan fokusera på något innan hon får träffa sin älskade igen (vi pratar tavla nu) ;-) Självklart hanterar jag min vardag ansvarsfullt, men under ytan bubblar en massa nya idéer som fått energi från mitt nyaste projekt och som också vill få ett fysiskt liv.
Så när någon som står mig nära märker att jag tystnar och frågar mig vad jag tänker på, svarar jag "jag skissar"... 
Varje tavla är en del av mitt liv, där och då, här och nu. Så svaret på frågan är att själva måleriet är bara en liten del...
Just nu laddar jag om, reser i tankarna, umgås med dem som står mig närmast och hanterar vardagen. Nya skapelser är på väg att födas... men just nu, ska jag "bara vara"
Imorgon ska jag måla igen...

Läs hela inlägget »